i will try

sitter med rödmålade naglar och lyssnar på

robert francis.

väntar på alli & blörn, som sigge säger.

jag säger alli & björn, fast alli heter lena.

moster lena.



bloggen är alltså igång igen,

vi får se hur länge.

mitt liv kommer alltid i vägen.

jag har alldeles för mycket tvååring och för många andra projekt för att någonsin kunna upprätthålla någonting, känner jag.

but i swear i will try.

just ja, den där tvååringen har blivit såhär stor

damn, han gör mitt liv så mycket finare.

soundtrack

fick höra idag att min blogg typ såg ut som kaxiga dr.martens!

vad fint!

men jag ser mer höst,

lite stilrent,

lite mysig smådepp

och kreativitet.

jag känner mig fruktansvärt kreativ just nu men känner också att jag inte har tid och utrymme för att allt ska kunna komma ut.

vart skall det ta vägen och var skall jag hålla hus?

måste nog skaffa hus eller hyra en lada nånstans där jag kan go bananas och sprida ut mig.

annars har jag hittat nåt alldeles FANTASTISKT på spotify.

jag är störtförälskad i the arcade fire sedan länge.

kanadensisk perfektion.

men nu har jag hittat det här, som ligger sjukt bra till för att kvala in på mitt livs soundtrackspellista:

Vitamin String Quartet – Rebellion (Lies)

alltså, de tolkar the arcade fire, for you who don't fat.

lyssna speciellt från 03:38 och framåt.

snälla.

http://en.wikipedia.org/wiki/Vitamin_String_Quartet

de är helt sanslösa!!

och jag är säkert sist i hela världen med att upptäcka dem...

och förresten, mitt soundtrack.

ni vet, man lever ständigt med musik omkring sig.

en speciell låt som passar in perfekt i just den stunden, dygnet runt och hela tiden.

när jag har attitydsproblem på spårvagnen kanske rage against the machine spelas och när det är dimmig gryning spelas mark knopfler.

ungefär.

för alla har väl ett soundrack?

det kan väl inte bara vara jag?

jo, antagligen är det så.

sigges första idol

sonen har en idol.

det är lykke li.

lykke li är inte mammans idol men hon höjer ändå volymen när "get some" kommer på radion.

då blir han alldeles tokig, sonen.

imorse lärde han sig att klappa händerna, ni kan tänka er hur till sig han blev när de senare spelade lykke li på radion.

helt bananas.

då höjer mamman volymen med glädje och tänker att lykke li kanske inte är så dålig ändå...

fantastico

jag kan inte gå och lägga mig utan att länka till det här:

http://www.youtube.com/watch?v=JhSneF1Kl_8&feature=related

så.

god natt.

låtskatter och sorg

the ark har sagt upp sig.

ja, det är numer en gammal nyhet men den tål att ältas.

jag, personligen, tycker att det är alldeles förskräckligt och riktigt riktigt sorgligt.

inte nog med att de skänkt mänskligheten en av de mest karismatiska sångare musikhistorien någonsin skådat, de har även lämnat efter sig en ofantlig låtskatt med fraser som

"ooh, i was a jabba the hut-slut".

det måste hyllas och ältas.

i evighet.

amen.

vad skall ola göra nu?



adore adele

adele.

min nyaste idol.

peter den store

eftersom jag har ny blogg blir det mycket pill vilket i sin tur medför att jag blir en mycket tråkig fru.

stackars hjärtat.

det finns artister som gör mig varm i hjärtat, som gör att jag känner mig...hemma, på nåt sätt.

det behöver inte nödvändigtvis vara de bästa sångarna men de gör mig alldeles varm.

tomas andersson wij

lars winnerbäck

peter lemarc

plura

av någon anledning är de alla svenska.

och män.

(tycker man att peter lemarc är dålig så har man en kallkall själ)

vilket får mig att tänka på nästa grej...varför är alla de största, skickligaste och mest fantastiska kockarna i världen just män?

kan inte kvinnfolk laga mat längre?

peter den store.