calm.the.fuck.down.

i min mans värld är det tingen som bestämmer.

han tror att alla saker har ett liv, en vilja och att de är emot honom.

jag vet att det inte är så.

lillskiten har en lära-gå-vagn som han brukar lasta full med saker och köra rally med här hemma.

ibland står den i hans rum (where it belongs) men ibland står den lite varstans och helst i vägen.

ikväll stod den precis innanför köksdörren

och min kära make gick rätt in i den.

jag hörde en smäll följt av ljudet av något som kastas i golvet och sedan ett högt och förtvivlat väsande/pipande/skrikande ljud.

när jag kommer ut i köket hoppar mannen omkring på ett ben och gormar något om att han "ska döda den!" (vagnen) och skriker "den jäveln, den jäveln!"

jag försökte lugna honom genom att säga att vagnen inte gjorde honom illa med flit.

svaret jag fick var ett väsande "det vet man aldrig!"

jag skrattade nästan ihjäl mig.

han är så rolig.

back in business...

holy crap!

det har varit en lååång vecka men nu har jag tillfrisknat, tagit mig i kragen och bestämt mig för att börja blogga igen!
det var alldeles för länge sedan.

lillkorven är på dagis och mamman dricker kaffe framför project runway som helt plötsligt blev oprah.
vad tiden går fort.

förresten så suger det att man inte kan centrera texten när man bloggar från mobilen.

det blev rörigt, det här, men sista tiden var varit en enda röra så det passar väl...jag är tillbaka iaf.
spank the lord.

helvetesväggar och sjuka små barn

ok, naivjulia tänkte såhär,

det är ju bara att spackla lite, slipa och slänga på lite färg på väggarna och sen klart!

det här har jag gjort förut, det är lugnt!

men nej.

när jag tog ner stringhyllan så följde den tidigare färgen med och det blev stora hål.

not very hot.

jag insåg att jag skulle behöva riva ner inte bara färgen utan tapeten under också.

så efter lite krissamtal till västerås satte jag igång.

rivrivriv och sedan ville jag bara gråta. tänkte att nej, nu på måndag ringer jag fastighetsskötaren och säger att vi klantat till det rejält, kom hit med några målare så betalar vi. nemas problemas.

sedan sov jag på saken.

och när jag kom hem från jobbet i söndags tänkte jag att fan heller, jag fixar det.

hur svårt kan det vara?

om martin timell som är en idiot kan bygga ett hus så kan väl för fan jag måla ett kök.

så jag satte igång igen.

sedan blev skurken sjuk.

jättesjuk.

så rivningen, spacklingen, slipningen och målningen lades på is och jag gör lite på kvällarna när han lagt sig.

till helgen skall det bli klart, det har jag lovat både mig själv och darlingen.

och det kommer bli så fint.

så fint.

skurken är bättre idag, nästan ingen temp.

han har ätit också och dragit katten i svansen och skrattat så det finns hopp för den lille.

barn borde inte få vara sjuka, det borde finnas en åldersgräns på sjukdom, trettiofem år tycker jag låter bra.

och man skall bara kunna bli förkyld.

kaffe.

mental uppladdning

laddar mentalt för köksmålning imorgon.

jag har

färg

penslar

rollers

tråg

spackel

sandpapper

spackelskrapa

målarsoda

behöver jag nåt mer?

ja, en dörr till köket skulle vara bra. då kan jag stänga ut man, katter och son, höja radiovolymen och jobba fortsomfan.

men vi har ingen dörr så det kommer bli kryp och skrik och färgkladdiga händer och tassar och frustrerade föräldrar.

men det ordnar sig nog.



blir man verkligen lyckligare av det?

hej, jag är jättetrendig och har ett alldeles vitt hem.

det är jättepraktiskt.

speciellt eftersom jag har småbarn.

oftast har jag ett vitt litet soffbord som är jättedyrt med en hylla under där jag lägger alla mina superflashiga inredningstidningar.

jag har BARA inredning från rice eller nåt annat danskt trendföretag.

jag har vit julgran och shoppar svindyra färgglada inredningsdetaljer på loppis som är så dyra att de egentligen inte borde få kallas loppis.

självklart stickar och virkar jag men bara i ekologiskt garn och det är så färgsprakande att det nästan skulle kallas neon.

mina barn har bara danska kläder från typ molo och katvig och de är naturligtvis ALDRIG smutsiga och kladdiga om munnen.

gud förbjude att de skulle vara snoriga nån gång.

men skulle de någonsin, mot all förmodan vara det, så har jag alltid en huskur på lager.

jag köper enbart ekologisk mat men kör en fet suv för att jämna ut det lite.

min barnvagn är en bugaboo för den är så HIMLA smidig när man bor i city.

där bor jag för det betyder att jag är nån och jag har inte ägnat en tanke åt att mina perfekta rena danskklädda barn skall ha en lekplats där de kan träffa andra barn.

jag har en monsterkamera som jag glatt fotar mitt vita ricehem med och som jag sedan bloggar om.

gud vad jag är lycklig.

eller?

 

hets mot folkgrupp och fjompiga lekskrubbar

jag vill träna, jag vill träna, jag vill träna.

trodde väl aldrig att jag skulle känna ett sånt sug efter träning.

jag vill röra på mig, svettas och få träningsvärk.

trötta ut.

slita.

men just nu går det inte, inte som det ser ut nu i våra liv.

det finns ingen tid.

jag förstår inte hur småbarnsmammor med upptagna pappor hinner ta sig till gymmet flera gånger i veckan. hur gör de med tiden? har de mer tid än vad jag har?

kan jag få lite?

herregud, jag skulle till och med vilja gå på spinning, hur sjukt är inte det?

hets mot folkgrupp, liksom.

men du kan ju köpa en träningsdvd och träna hemma?

troligt.

medan min son klättrar i bokhyllan, käkar grus eller drar i mina ben?

troligt.

men du är ju ute och går så mycket om dagarna med barnvagnen?

och?

det är isbanor över hela göteborg, jag går inte med barnvagnen, jag hasar.

men på friskis har de barnpassning från ett års ålder?

jag vill inte ens lämna mitt barn till UTBILDADE PEDAGOGER på dagis, tror ni jag lämnar honom hos en liten fjompa i nån lekskrubb på friskis & svettis?

no thank you.

så, det går liksom inte just nu.

men jag längtar.

mammas nya kille

jag älskar mammas nya kille i p3.

jag bara älskar det.

jag har två favoritkaraktärer, katla och patrik.

patrik som alltid har 5-i-topp-listor och snackar om mikael renberg.

nu i veckan hörde jag ett klipp från just mnk och har nu letat mig blå efter det klippet på p3:s hemsida men tyvärr helt utan resultat.

jag kan inte sluta tänka på det, jag nästan dog när jag hörde det.

ni vet när er kompis har varit med om nåt HYSTERISKT kul och skall återberätta det, det blir pannkaka av det hela och ni inte fattar poängen, han säger "du skulle nog varit där för att tycka det var kul" och du tänker stilla..."ja, kanske. men kanske hade det inte varit kul då heller".

ni vet vad jag menar?

det här är ett sådant ögonblick.

jag hade tänkt återberätta hela skämtet.

men jag inser nu att det är ingen idé, det blir inte kul.

det blir inte lika kul för er som det är för mig, i mitt eget huvud.

3:am

ooooooherregud vilken seg morgon, jag kan fortfarande inte riktigt hålla båda ögonen öppna samtidigt.

skurken sov dåligt inatt och låg och gnyddeognällde, vände sig framotillbaka och vaknade ett par gånger och var ledsen. samtidigt har jag senaste tiden haft lite sömnproblem själv och somnar inte förrän framåt tre, fyra på morgonen. vilket gör att jag kanske får just tre, fyra timmars sömn innan jag vaknar och måste upp, vara glad, vara mamma.

det brukar gå jättebra men idag har det varit helt bedrövligt.



vatten-johnny och mitt hjärta

vi har vatten.

jag nästan gråter av lycka.

vatten-johnny på göteborgs vattens driftscentral, jag vet att jag ringt dig jättemånga gånger idag och att du säkert är skittrött på mig vid det här laget. jag lovar att jag skall försöka tona ner min nervösa sida lite grann och låta trevligare i telefon i fortsättningen.

men från botten av mitt hjärta och min tomma vattenklosett, tack.

kära vatten, jag skall aldrig ta dig för givet igen.



vi kommer bli zombies

vatten vatten vatten.

vi har inget vatten.

och jag får i vanlig ordning PANIK!

jag kan inte leva utan vatten och målar upp domedagsbilder om att vi måste hamstra vatten från alla affärer, till slut finns det inget kvar, hygienen går åt helvete och nåt konstigt virus bryter ut som i sin tur gör att alla blir zombies a la dawn of the dead och man måste stanna inne i nåt konstigt skyddsrum och käka konserver, smutsig och jävlig. till slut kan man ta sig ut i dagsljus (då är zombiesarna ur fas), sno en bil, slanga bensin från en annan övergiven bil och bege sig genom landet mot en av militären skyddad community för ozombifierade människor.

det är sant, det är så jag tänker.

och jag köper verkligen inte argumentet att det är för att det är vinter och skitkallt och att ledningarna spricker och har sig.

snälla, jag bor i göteborg, det är NOLL grader ute. jag har bott i både västerås och uppsala med 30 (!!!!) MINUSGRADER och vi hade banne mig vatten. så spare me, jag köper inte det argumentet.

vi måste få tillbaka vattnet för jag måste ha kaffe.

damn.

i dream

i dream of coffee.

stressa på bara, gör det...

usch, jag tycker så illa om stress och allra mest om julstress.

man ser folk på stan, dagen innan julafton, som springer runt alldeles högröda i ansiktet med tiotusen kassar i händerna och svetten bara rinner om dem.

varför?

herregud, kan inte folk prioritera längre?

man kan faktiskt köpa julklapparna lite tidigare, årets alla löner kommer liksom inte in på kontot dagen innan julafton. man kan även steka köttbullar i november, i oktober också för den delen, och frysa in.

prinskorv kan man faktiskt köpa året runt och frysa in, likadant med senap, sill, ströbröd och rödbetor.

faktiskt.

storstäda MÅSTE man inte göra, speciellt inte dagen innan julafton. man måste inte köpa finkläder då heller, det finns faktiskt fina kläder i butikerna under (nästan) hela året.

men man protesterar såklart, om man köper allt under hela året så känns det ju inte som att det är jul. det blir ingen julstämning om man inte köper senap (?!) precis innan julafton.

nej, ok.

jag skall tänka på det nästa år när jag har allt klart innan julafton. för det kan man ha, faktiskt.

jag skall tänka på er när ni springer omkring och svettas, kånkar och bär och jag sitter i soffan och myser.

jag skall komma ihåg att det är NI som känner äkta julstämning och inte jag.

slöposten

jag fick inte paket från pappa i fredags.

så nu sitter jag här och spårar paketet på postens hemsida (fantastisk funktion!) och ser att det kommit fram till hemköp på kortedala torg.

men jag har inte fått nån sms-avi.

kom igen nu.

fatta vilket i-landsproblem.

jag blir helt galen.

HUR kunde jag bli såhär otålig?

och more important, kommer min son bli likadan?

voine voine.

att min man står ut.