soundtrack

fick höra idag att min blogg typ såg ut som kaxiga dr.martens!

vad fint!

men jag ser mer höst,

lite stilrent,

lite mysig smådepp

och kreativitet.

jag känner mig fruktansvärt kreativ just nu men känner också att jag inte har tid och utrymme för att allt ska kunna komma ut.

vart skall det ta vägen och var skall jag hålla hus?

måste nog skaffa hus eller hyra en lada nånstans där jag kan go bananas och sprida ut mig.

annars har jag hittat nåt alldeles FANTASTISKT på spotify.

jag är störtförälskad i the arcade fire sedan länge.

kanadensisk perfektion.

men nu har jag hittat det här, som ligger sjukt bra till för att kvala in på mitt livs soundtrackspellista:

Vitamin String Quartet – Rebellion (Lies)

alltså, de tolkar the arcade fire, for you who don't fat.

lyssna speciellt från 03:38 och framåt.

snälla.

http://en.wikipedia.org/wiki/Vitamin_String_Quartet

de är helt sanslösa!!

och jag är säkert sist i hela världen med att upptäcka dem...

och förresten, mitt soundtrack.

ni vet, man lever ständigt med musik omkring sig.

en speciell låt som passar in perfekt i just den stunden, dygnet runt och hela tiden.

när jag har attitydsproblem på spårvagnen kanske rage against the machine spelas och när det är dimmig gryning spelas mark knopfler.

ungefär.

för alla har väl ett soundrack?

det kan väl inte bara vara jag?

jo, antagligen är det så.

språkligt

åh, jag är en sucker för dialekter, språk och brytningar.

jag vet att det finns multiidioter som hatar när människor bryter på olika språk för att de tror att de inte förstår vad den andre säger.

jag vet även att de inte är något att bry sig om, därför låter jag bli.

jag älskar det engelska språket med alla olika sorters dialekter och accenter.

ta hit en skotte och jag faller pladask.

även om han skulle vara blek, rödhårig och ha helt galen tandstatus.

eller en new yorker.

eller varför inte någon från boston.

så gott som alla svenskar kan engelska men jag undrar hur många som inser hur vackert språk det verkligen är?

adore.

mitt absoluta favoritord.

sedan har vi italiano.

my god.

lägg till lite pasta, rödvin och hetsiga viftningar med händerna och jag är din.

tyska.

det är så hårt och brutalt att jag svimmar lite grann och verkligenverkligen önskar att jag hade läst det på högstadiet som alla mina förnuftiga klasskompisar.

jag vet att det inte finns så många som delar min åsikt och många stirrar på mig när jag säger det.

men jag tycker tyska är vackert.

tyska är sexigt.

sedan har jag en stor förkärlek till de som bryter på ryska.

det är egentligen inte det att jag tycker ryska är speciellt vackert, det är brytningen många ryssar har när de talar ett annat språk som jag tycker är så galet snygg.

och nu min senaste favorit,

kroatiska.

jag har några personer i min direkta vardag som är från kroatien och DAMN,

vad de pratar coolt!

jag önskar nästan att jag var från zagreb.

för julia i tiden.

ny årstid.

ny tid.

nytt humör.

och nytt utseende.

willkommen, lieblings!

mer tid till kärlek

jag är sjuk.

och jag är riktigt jäkla trött på att vara sjuk, jag har varit det alldeles för ofta på sista tiden.

man tack vare carro, aka supermom, så har jag börjat dricka echinagard vid första symptom och är vid det här laget MYCKET piggare än vad jag brukar vara vid förkylning.

så här dags brukar jag ligga i koma och vara okontaktbar.

hon är så smart, min fina carro.



jag skall snart även gå ner i tid på jobbet.

det skall bli så skönt!

jag har flera anledningar...

jag vill inte att min son skall behöva gå på dagis i nio timmar, vissa dagar.

jag vill inte jobba 100% .

jag vill umgås mer med min familj.

jag vill få mer tid till att träna.

min son är antagligen det enda barn jag någonsin kommer få och jag vill vara med och upptäcka saker tillsammans med honom innan han blir för stor och inte vill ha mig med längre.

och så har jag ont.

riktigt jäkla ont.

och förhoppningsvis kommer det hjälpa med kortare dagar och inte lika mycket spring.

så...75% it is!

jag menar, hur kan man inte vilja upptäcka världen med de här två?

calm.the.fuck.down.

i min mans värld är det tingen som bestämmer.

han tror att alla saker har ett liv, en vilja och att de är emot honom.

jag vet att det inte är så.

lillskiten har en lära-gå-vagn som han brukar lasta full med saker och köra rally med här hemma.

ibland står den i hans rum (where it belongs) men ibland står den lite varstans och helst i vägen.

ikväll stod den precis innanför köksdörren

och min kära make gick rätt in i den.

jag hörde en smäll följt av ljudet av något som kastas i golvet och sedan ett högt och förtvivlat väsande/pipande/skrikande ljud.

när jag kommer ut i köket hoppar mannen omkring på ett ben och gormar något om att han "ska döda den!" (vagnen) och skriker "den jäveln, den jäveln!"

jag försökte lugna honom genom att säga att vagnen inte gjorde honom illa med flit.

svaret jag fick var ett väsande "det vet man aldrig!"

jag skrattade nästan ihjäl mig.

han är så rolig.

stor och fantastisk

jag tycker inte om mammabloggar.

jag tycker inte om mammor som bara skriver eller pratar om hur underbara deras ungar är.

jag har egentligen inte så mycket till övers för varken mammor eller barn.

jag är inte så intresserad.

men! jag är sjukt självupptagen.

och jag pratar och skriver mer än gärna om min egen unge.

för han är det vackraste, finaste, roligaste och klokaste som finns.

i hela världen!

så, motsägelsefull som jag är, så kommer jag skriva extremt mycket om the sigster i min blogg.

och jag kommer fortsätta att prata om honom, nästan oavbrutet, faktiskt.

dagarna i ända.

mitt råd till alla som är som jag (som varken gillar mammor eller barn) är att ni inte behöver läsa min blogg.

om ni inte är väldigt intresserade av stickning, virkning och annat pyssel förstås.

för det skriver jag ju också om.

annars får ni bara stå ut, helt enkelt.

mia och lilla alvar kommer hit om en stund.

alvar, som jag inte sett på flera månader, kan stå och gå längs med möbler nu.

helt fantastiskt!

och mia skall få kaffe.

btw, så gick min fantastiska son och lade sig själv i sängen och somnade efter lunch idag.

för han är en stor grabb nu.

och fantastisk.





god natt, min skatt

nu fortsätter skrytet från den stoltaste stoltaste mamman.

ikväll gick min korv och lade sig själv.

ja, han gör det på dagis när de har vila, han lägger sig på madrassen med esbjörn och sover en stund.

men inte hemma.

inte förrän ikväll.

fina pappan gav honom välling i soffan som vanligt men då piggnade ungen plötsligt till.

pigg som en mört började han köra runt med sin vagn och fixade och donade.

pappan diskade.

sen, helt utan förvarning, gick han in i sitt rum och lade sig i sängen.

för ett par veckor sedan somnade han bara i vår famn, vaggad till sömns.

vareviga kväll, fram och tillbaka.

han är ett underbarn.

dagisungen

idag var första dagen då min pojke var på dagis på heltid.

8.30-16.40

det kändes hemskt att han skulle vara där heeela långa dagen, att vi nu är sådana föräldrar.

sådana som slänger in ungarna på dagis hela dagarna och i princip bara träffar dem på helgen.

men vi ÄR ju inte det.

jag vill inte tro att vi är det.

hursom så gick det bra.

han kom springande mot mig när jag kom, gladare än jag någonsin sett honom.

med esbjörn och tummen i munnen, of course.



dagis är bra för ungen.

han lär sig sjukt mycket.

hur man somnar själv.

hur man äter själv.

hur man dricker ur vanligt glas (eller plastmugg, om man nu skall vara petig).

och hur man matvägrar när man kommer hem och bara dricker välling till middag.

för hemma får man göra lite som man vill.

och bara vara the sigster.

back in business...

holy crap!

det har varit en lååång vecka men nu har jag tillfrisknat, tagit mig i kragen och bestämt mig för att börja blogga igen!
det var alldeles för länge sedan.

lillkorven är på dagis och mamman dricker kaffe framför project runway som helt plötsligt blev oprah.
vad tiden går fort.

förresten så suger det att man inte kan centrera texten när man bloggar från mobilen.

det blev rörigt, det här, men sista tiden var varit en enda röra så det passar väl...jag är tillbaka iaf.
spank the lord.

tillbaka till vardagen

vi är hemma från västerås igen och vardagen tar form.

vi har haft semester.

vi har haft en underbar semester där mamman har druckit vin på flera veckodagar

sigge har varit på ikea och ätit pommes

vi åkte på kusinbesök till stockholm

mormor hälsades på och göddes med hämtpizza, vi göddes med semlor

mamman käkade kolhydrater hela veckan och skurken möblerade om köket på björnövägen

flera gånger om dagen.

men nu är vardagen tillbaka och sigge lägger klossar i dammsugarens tillbehörsfack.

de trivs kanske bättre där.

later, långpromenaden i ett löjligt soligt göteborg.

nu, kaffe.

rollator 499kr!

idag har jag världens gladaste unge.

jösses vad han tjoar.

det här är mina favoritdagar.

vi har varit vid galaxen i bergsjön och kollat på djuren.

och den här gången sov inte skurken utan blev superglad av alla hästar och höns och efter det en tripp in på lidl.

lidl var för övrigt min höjdpunkt på dagen.

man kan hitta sjukt roliga saker där, saker man inte trodde man skulle kunna köpa i en mataffär, som datorer, kattväskor osv.

men eftersom lidl inte är som vilken mataffär som helst så döm om min förvåning (eller inte) när jag hittade en ROLLATOR för 499 spänn.

på riktigt?

ja, på riktigt.

helt jävla galet.

jag köpte ingen rollator, kände inget behov, jag kom däremot ut med tacoprylar till ikväll.

nöjd.

även nöjd med moraltestet i christer i p3 där dagens offer var sanna lundell.

jag gillar sanna lundell.

hon är smart, snygg och rolig.

och trebarnsmamma.

och tillsammans med mikael persbrant.

och har ett stökigt jäkla svenssonhem med coopplastpåsar hängandes på dörrhandtagen, smulor på och under bordet osv.

hon är mänsklig.

gubben i lådan

skurkens nya nöje är enkelt.

han gillar att sitta i en av sina leksakslådor från ikea.

där sitter han och pillar med leksaker, kikar över kanten och snurrar runt några varv.

tyvärr är de sjukt instabila så man måste sitta på golvet och hålla i lådan när han roterar och ibland ställer sig upp. men det gör inget för det är en lugn stund och han är tyst som en mus i sin lilla låda.

och gnager på en gammal telefon.

restore

jag har inte så mycket att skriva just nu, ingen lust att skriva och ingen tid att skriva.

skurken harvarit sjuk, jag håller på med helvetesköket och all annan tid är jag så slut och trött att jag knappt vet hur jag stavar mitt eget namn.

men det kommer nog gå över, sigge är frisk nu och någon gång, när han närmar sig 12 kommer nog köket vara klart också.

men jag ser fram emot nu.

jag ser fram emot slutet av februari och minisemester med skurken och finaste moster i västerås.

gos och upptäcktsfärd, minnen och nostalgi, vinkvällar och pepparrotssås.

och maratonstickning i engelska soffan när skurken sover.

det ser jag fram emot och det är nog precis vad jag behöver.

varför finns det inte en restoreknapp i livet som man kan trycka på så blir allt som vanligt och okej igen?

citrontorsdag

för en regnig och blåsig tråktorsdag.



helvetesväggar och sjuka små barn

ok, naivjulia tänkte såhär,

det är ju bara att spackla lite, slipa och slänga på lite färg på väggarna och sen klart!

det här har jag gjort förut, det är lugnt!

men nej.

när jag tog ner stringhyllan så följde den tidigare färgen med och det blev stora hål.

not very hot.

jag insåg att jag skulle behöva riva ner inte bara färgen utan tapeten under också.

så efter lite krissamtal till västerås satte jag igång.

rivrivriv och sedan ville jag bara gråta. tänkte att nej, nu på måndag ringer jag fastighetsskötaren och säger att vi klantat till det rejält, kom hit med några målare så betalar vi. nemas problemas.

sedan sov jag på saken.

och när jag kom hem från jobbet i söndags tänkte jag att fan heller, jag fixar det.

hur svårt kan det vara?

om martin timell som är en idiot kan bygga ett hus så kan väl för fan jag måla ett kök.

så jag satte igång igen.

sedan blev skurken sjuk.

jättesjuk.

så rivningen, spacklingen, slipningen och målningen lades på is och jag gör lite på kvällarna när han lagt sig.

till helgen skall det bli klart, det har jag lovat både mig själv och darlingen.

och det kommer bli så fint.

så fint.

skurken är bättre idag, nästan ingen temp.

han har ätit också och dragit katten i svansen och skrattat så det finns hopp för den lille.

barn borde inte få vara sjuka, det borde finnas en åldersgräns på sjukdom, trettiofem år tycker jag låter bra.

och man skall bara kunna bli förkyld.

kaffe.

mental uppladdning

laddar mentalt för köksmålning imorgon.

jag har

färg

penslar

rollers

tråg

spackel

sandpapper

spackelskrapa

målarsoda

behöver jag nåt mer?

ja, en dörr till köket skulle vara bra. då kan jag stänga ut man, katter och son, höja radiovolymen och jobba fortsomfan.

men vi har ingen dörr så det kommer bli kryp och skrik och färgkladdiga händer och tassar och frustrerade föräldrar.

men det ordnar sig nog.



saker vi samlar på oss

vit väggfärg är inköpt.

köket skall bli vitt.

men det betyder inte att jag skall börja köpa inredning från rice eller vit julgran.

det betyder bara att jag skall måla väggarna vita.

resten av inredningen skall vara som den brukar, färgglad, varm, hjärtlig och full av containerfynd.

inget pretto här inte.

pratade med min kära syster igår och vi kom fram till att vi båda nästan ofrivilligt samlar på anteckningsböcker som aldrig blir använda, tavelkrokar och förvaringsaskar/lådor/skrin/burkar/kistor.

det vi inte samlar på är pengar.

vi har även för lite väggar för att sätta upp alla fina saker som vi hittar.

det verkar omöjligt att omge sig med allt man tycker är fint.

men man slutar ju inte försöka för det...

blir man verkligen lyckligare av det?

hej, jag är jättetrendig och har ett alldeles vitt hem.

det är jättepraktiskt.

speciellt eftersom jag har småbarn.

oftast har jag ett vitt litet soffbord som är jättedyrt med en hylla under där jag lägger alla mina superflashiga inredningstidningar.

jag har BARA inredning från rice eller nåt annat danskt trendföretag.

jag har vit julgran och shoppar svindyra färgglada inredningsdetaljer på loppis som är så dyra att de egentligen inte borde få kallas loppis.

självklart stickar och virkar jag men bara i ekologiskt garn och det är så färgsprakande att det nästan skulle kallas neon.

mina barn har bara danska kläder från typ molo och katvig och de är naturligtvis ALDRIG smutsiga och kladdiga om munnen.

gud förbjude att de skulle vara snoriga nån gång.

men skulle de någonsin, mot all förmodan vara det, så har jag alltid en huskur på lager.

jag köper enbart ekologisk mat men kör en fet suv för att jämna ut det lite.

min barnvagn är en bugaboo för den är så HIMLA smidig när man bor i city.

där bor jag för det betyder att jag är nån och jag har inte ägnat en tanke åt att mina perfekta rena danskklädda barn skall ha en lekplats där de kan träffa andra barn.

jag har en monsterkamera som jag glatt fotar mitt vita ricehem med och som jag sedan bloggar om.

gud vad jag är lycklig.

eller?

 

birdie namnam!

tusch tusch tusch!

jag älskar mina tuschpennor!

men nu när den är klar skulle jag vilja göra den i akryl också.

med viss modifiering, de små svarta prickarna blir nog jobbiga.

den blir nog inte lika detaljrik, men är bra att ha som utgångspunkt.

shit, måste köpa nya färger.

och duk.

en annan dag.



upptäckarglädjen är den enda sanna glädjen

han är nyfiken, min lilla son.

vad jag är glad att han ÄR nyfiken, att han vill titta på saker, utforska.

han öppnar alla dörrar, tittar under och över allting, klättrar över och under saker och får han en sak i handen så vänder han och vrider på den tills man tror handleden skall gå av.

han är nyfiken, framåt.

vi skall se till att det går bra för gossen, att han inte tappar den, nyfikenheten.

slottsskogen rocks!

slottsskogen var en succé!

för mig.

sigge sov hela tiden.

han var glad och tjoade och tjimmade hela vägen dit men så fort vi klev av vid linnéplatsen så somnade han som en sten och vaknade inte förrän en timma senare när vi var klara med slottsskogen och klev ut på linnégatan igen.

jag tror att han är trött på djur.

katterna här hemma har gjort att han tycker de är oerhört överskattade och inte värda all uppmärksamhet.

han tycker de är högljudda, vilda och ouppfostrade.

katterna tycker å andra sidan samma sak om honom.

hursom så var det asnajs väder och jag fick se

bambi

och lite får

och en sur påfågel som satt och tryckte vid husväggen och vägrade visa rumpan.

getter.

tur att jag kan roa mig själv för såhär engagerad var skurken:



agendan

det blir inge bra det här med carros sockar, får repa upp och repa upp.

men skam den som ger sig!

däremot så tog jag, mia och våra barn en tur till frölunda torg igår.

väldigt trevligt med mammafika, koll i affärer och lite stopp på diverse spårvagnar.

men det gjorde INGENTING för jag hittade en superfin väska på åhléns.

det var rearea och den kostade bara 60 spänn!

klart tjejen skall ha en väska, tänkte jag och betalade glatt!

ett lila nagellack blev det också.

sjukt nöjd.

idag skall jag och skurken till slottsskogen och titta på djur.

om de är ute, såklart.

om de inte är det så gör det inget.

jag skulle inte vara ute om jag var älg.

nu lunch, kaffe, ombyte och sedan ut!

gult är fint som snus

hurra!

mer solsken åt fötterna!

väldigt varma men väldigt sköna.

garn från norska sandnes.

fötter från svenska göteborg.

nu skall jag sticka sockar till carro, aka supermom.

julia hjärta garn

att garn kan få en att må så bra.

få mig att må så bra.

jag behöver inte ens sticka av det, använda det.

jag behöver inte ens känna på det, i verkligheten.

det räcker med bilder för att jag skall mysa.



sigges första idol

sonen har en idol.

det är lykke li.

lykke li är inte mammans idol men hon höjer ändå volymen när "get some" kommer på radion.

då blir han alldeles tokig, sonen.

imorse lärde han sig att klappa händerna, ni kan tänka er hur till sig han blev när de senare spelade lykke li på radion.

helt bananas.

då höjer mamman volymen med glädje och tänker att lykke li kanske inte är så dålig ändå...

julia hjärta bones

ensam hemma för mannen är på aw.

ensam är ju faktiskt fel, sigge är ju hemma men han sover så jag är ensam vuxen hemma.

vad gör jag när jag är ensam och kan göra precis vad jag vill?

jo, jag gör det jag gör när min darling är hemma nämligen

stickar

och kollar på bones.

det kan låta alldeles fruktansvärt tråkigt och förutsägbart men jag gillar det, jag älskar det.

bones är min bästa serie.

of-all-times.

såhär är det, varje år får jag en box i julklapp av darlingen som vi maratonkollar på i mellandagarna.

däremellan, under året när nästa säsong går på tv så kollar jag inte.

det är förbjudet.

forbidden.

verboten.

så jag måste alltså kolla en gång om året i sträck och sedan vänta ett helt år tills nästa säsong finns i julklappshögen. men det gör jag ju gärna.

nu i julas fick jag säsong fem och den säsong som visas nu på tv är säsong sex. men den är som sagt förbjuden att tittas på.

forbidden.

verboten.

darlings.



hets mot folkgrupp och fjompiga lekskrubbar

jag vill träna, jag vill träna, jag vill träna.

trodde väl aldrig att jag skulle känna ett sånt sug efter träning.

jag vill röra på mig, svettas och få träningsvärk.

trötta ut.

slita.

men just nu går det inte, inte som det ser ut nu i våra liv.

det finns ingen tid.

jag förstår inte hur småbarnsmammor med upptagna pappor hinner ta sig till gymmet flera gånger i veckan. hur gör de med tiden? har de mer tid än vad jag har?

kan jag få lite?

herregud, jag skulle till och med vilja gå på spinning, hur sjukt är inte det?

hets mot folkgrupp, liksom.

men du kan ju köpa en träningsdvd och träna hemma?

troligt.

medan min son klättrar i bokhyllan, käkar grus eller drar i mina ben?

troligt.

men du är ju ute och går så mycket om dagarna med barnvagnen?

och?

det är isbanor över hela göteborg, jag går inte med barnvagnen, jag hasar.

men på friskis har de barnpassning från ett års ålder?

jag vill inte ens lämna mitt barn till UTBILDADE PEDAGOGER på dagis, tror ni jag lämnar honom hos en liten fjompa i nån lekskrubb på friskis & svettis?

no thank you.

så, det går liksom inte just nu.

men jag längtar.

do or die

vi har schyssta rutiner just nu, det känns.

alla är glada, alla är nöjda och alla får sova.

det har hänt något de senaste dagarna, skurken verkar ha kommit över nån sorts tröskel.

han pratar annorlunda, han betraktar saker annorlunda och han leker på ett annat sätt.

jag kan inte riktigt säga vad det är men något har hänt.

det känns och det känns bra.

det är underligt och fascinerande hur lätt man anpassar sig.

saker man aldrig trodde man skulle klara av eftersom man är en neurotisk rutinmänniska som är rädd för förändring. men det går bra och man har fortfarande rutiner.

det är bara det att de ändras lite oftare och när de ändras har man liksom inget val.

bara att gilla läget, liksom.

do or die.

mammas nya kille

jag älskar mammas nya kille i p3.

jag bara älskar det.

jag har två favoritkaraktärer, katla och patrik.

patrik som alltid har 5-i-topp-listor och snackar om mikael renberg.

nu i veckan hörde jag ett klipp från just mnk och har nu letat mig blå efter det klippet på p3:s hemsida men tyvärr helt utan resultat.

jag kan inte sluta tänka på det, jag nästan dog när jag hörde det.

ni vet när er kompis har varit med om nåt HYSTERISKT kul och skall återberätta det, det blir pannkaka av det hela och ni inte fattar poängen, han säger "du skulle nog varit där för att tycka det var kul" och du tänker stilla..."ja, kanske. men kanske hade det inte varit kul då heller".

ni vet vad jag menar?

det här är ett sådant ögonblick.

jag hade tänkt återberätta hela skämtet.

men jag inser nu att det är ingen idé, det blir inte kul.

det blir inte lika kul för er som det är för mig, i mitt eget huvud.

det skall vara soliga fötter i januari!

när gossen sover skulle jag kunna

hänga tvätt

diska

dammsuga

laga mat

sortera papper

sova

men jag stickar!

som garntanten på 2knit sade,

böcker och garner måste man alltid ha hemma, det får man aldrig vara utan!

åh, vad jag håller med.

är jag inte grymt duktig på flätor, så säg?!

NÖJD!

åh vad det blev tjusigt och jag är så otroligt NÖJD!

inte nog med att jag senaste veckan lärt mig sticka flätor (tack, youtube) jag har gjort det utan en sån där flätsticka som man tydligen skall ha.

nu är mina finafina sockar klara och väntar på en ny ägare.

mönstret är mitt eget med lite utgångsläge ur vanliga sockmönster vad gäller mängd maskor, längd osv.

fifasen vad stolt jag är nu.

firar med kaffe!