besatt men åh, så lycklig

igår var jag, frun i huset, ute och plockade blåbär

&

hallon.

den nya lyxen här hemma är att äta färska, egenplockade bär på yoghurten varje morgon. eller till mellis, om man nu föredrar det.

eller i pannkakorna.

sigge gillar pannkakor.

nej, correction, sigge älskar pannkakor.

speciellt om han får vispa smeten, vilket han självklart får.

jag vill att han skall lära sig att laga mat, jag vill att han skall tycka om att laga mat,

precis som sin mamma

moster

morbror

mormor

morfar

&

alli.

kanske han tillåmä kommer lära sig sticka en vacker dag, kanske han blir den nya kaffe fassett?

det vore inte så himla fel.

jag lärde mig sticka på julafton 1982, jag var treåetthalvt.

det tog iofs några år innan jag fullt kunde uppskatta hantverket och ännu ett par år innan jag blev smittad och besatt.

besatt.

nu är jag fucked for life men kunde inte ha varit lyckligare.

jag kan inte sluta sticka. det är som med böcker, innan man läst ut boken man håller på med skall man ha nästa bok liggande på sängbordet, väntande.

jag överdriver ju alltid så jag har typ 3 böcker på lager och...5 stickprojekt.

besatt, jag vet.

men åh, så lycklig.



i will try

sitter med rödmålade naglar och lyssnar på

robert francis.

väntar på alli & blörn, som sigge säger.

jag säger alli & björn, fast alli heter lena.

moster lena.



bloggen är alltså igång igen,

vi får se hur länge.

mitt liv kommer alltid i vägen.

jag har alldeles för mycket tvååring och för många andra projekt för att någonsin kunna upprätthålla någonting, känner jag.

but i swear i will try.

just ja, den där tvååringen har blivit såhär stor

damn, han gör mitt liv så mycket finare.

språkligt

åh, jag är en sucker för dialekter, språk och brytningar.

jag vet att det finns multiidioter som hatar när människor bryter på olika språk för att de tror att de inte förstår vad den andre säger.

jag vet även att de inte är något att bry sig om, därför låter jag bli.

jag älskar det engelska språket med alla olika sorters dialekter och accenter.

ta hit en skotte och jag faller pladask.

även om han skulle vara blek, rödhårig och ha helt galen tandstatus.

eller en new yorker.

eller varför inte någon från boston.

så gott som alla svenskar kan engelska men jag undrar hur många som inser hur vackert språk det verkligen är?

adore.

mitt absoluta favoritord.

sedan har vi italiano.

my god.

lägg till lite pasta, rödvin och hetsiga viftningar med händerna och jag är din.

tyska.

det är så hårt och brutalt att jag svimmar lite grann och verkligenverkligen önskar att jag hade läst det på högstadiet som alla mina förnuftiga klasskompisar.

jag vet att det inte finns så många som delar min åsikt och många stirrar på mig när jag säger det.

men jag tycker tyska är vackert.

tyska är sexigt.

sedan har jag en stor förkärlek till de som bryter på ryska.

det är egentligen inte det att jag tycker ryska är speciellt vackert, det är brytningen många ryssar har när de talar ett annat språk som jag tycker är så galet snygg.

och nu min senaste favorit,

kroatiska.

jag har några personer i min direkta vardag som är från kroatien och DAMN,

vad de pratar coolt!

jag önskar nästan att jag var från zagreb.

mer tid till kärlek

jag är sjuk.

och jag är riktigt jäkla trött på att vara sjuk, jag har varit det alldeles för ofta på sista tiden.

man tack vare carro, aka supermom, så har jag börjat dricka echinagard vid första symptom och är vid det här laget MYCKET piggare än vad jag brukar vara vid förkylning.

så här dags brukar jag ligga i koma och vara okontaktbar.

hon är så smart, min fina carro.



jag skall snart även gå ner i tid på jobbet.

det skall bli så skönt!

jag har flera anledningar...

jag vill inte att min son skall behöva gå på dagis i nio timmar, vissa dagar.

jag vill inte jobba 100% .

jag vill umgås mer med min familj.

jag vill få mer tid till att träna.

min son är antagligen det enda barn jag någonsin kommer få och jag vill vara med och upptäcka saker tillsammans med honom innan han blir för stor och inte vill ha mig med längre.

och så har jag ont.

riktigt jäkla ont.

och förhoppningsvis kommer det hjälpa med kortare dagar och inte lika mycket spring.

så...75% it is!

jag menar, hur kan man inte vilja upptäcka världen med de här två?

stor och fantastisk

jag tycker inte om mammabloggar.

jag tycker inte om mammor som bara skriver eller pratar om hur underbara deras ungar är.

jag har egentligen inte så mycket till övers för varken mammor eller barn.

jag är inte så intresserad.

men! jag är sjukt självupptagen.

och jag pratar och skriver mer än gärna om min egen unge.

för han är det vackraste, finaste, roligaste och klokaste som finns.

i hela världen!

så, motsägelsefull som jag är, så kommer jag skriva extremt mycket om the sigster i min blogg.

och jag kommer fortsätta att prata om honom, nästan oavbrutet, faktiskt.

dagarna i ända.

mitt råd till alla som är som jag (som varken gillar mammor eller barn) är att ni inte behöver läsa min blogg.

om ni inte är väldigt intresserade av stickning, virkning och annat pyssel förstås.

för det skriver jag ju också om.

annars får ni bara stå ut, helt enkelt.

mia och lilla alvar kommer hit om en stund.

alvar, som jag inte sett på flera månader, kan stå och gå längs med möbler nu.

helt fantastiskt!

och mia skall få kaffe.

btw, så gick min fantastiska son och lade sig själv i sängen och somnade efter lunch idag.

för han är en stor grabb nu.

och fantastisk.





back in business...

holy crap!

det har varit en lååång vecka men nu har jag tillfrisknat, tagit mig i kragen och bestämt mig för att börja blogga igen!
det var alldeles för länge sedan.

lillkorven är på dagis och mamman dricker kaffe framför project runway som helt plötsligt blev oprah.
vad tiden går fort.

förresten så suger det att man inte kan centrera texten när man bloggar från mobilen.

det blev rörigt, det här, men sista tiden var varit en enda röra så det passar väl...jag är tillbaka iaf.
spank the lord.

restore

jag har inte så mycket att skriva just nu, ingen lust att skriva och ingen tid att skriva.

skurken harvarit sjuk, jag håller på med helvetesköket och all annan tid är jag så slut och trött att jag knappt vet hur jag stavar mitt eget namn.

men det kommer nog gå över, sigge är frisk nu och någon gång, när han närmar sig 12 kommer nog köket vara klart också.

men jag ser fram emot nu.

jag ser fram emot slutet av februari och minisemester med skurken och finaste moster i västerås.

gos och upptäcktsfärd, minnen och nostalgi, vinkvällar och pepparrotssås.

och maratonstickning i engelska soffan när skurken sover.

det ser jag fram emot och det är nog precis vad jag behöver.

varför finns det inte en restoreknapp i livet som man kan trycka på så blir allt som vanligt och okej igen?

helvetesväggar och sjuka små barn

ok, naivjulia tänkte såhär,

det är ju bara att spackla lite, slipa och slänga på lite färg på väggarna och sen klart!

det här har jag gjort förut, det är lugnt!

men nej.

när jag tog ner stringhyllan så följde den tidigare färgen med och det blev stora hål.

not very hot.

jag insåg att jag skulle behöva riva ner inte bara färgen utan tapeten under också.

så efter lite krissamtal till västerås satte jag igång.

rivrivriv och sedan ville jag bara gråta. tänkte att nej, nu på måndag ringer jag fastighetsskötaren och säger att vi klantat till det rejält, kom hit med några målare så betalar vi. nemas problemas.

sedan sov jag på saken.

och när jag kom hem från jobbet i söndags tänkte jag att fan heller, jag fixar det.

hur svårt kan det vara?

om martin timell som är en idiot kan bygga ett hus så kan väl för fan jag måla ett kök.

så jag satte igång igen.

sedan blev skurken sjuk.

jättesjuk.

så rivningen, spacklingen, slipningen och målningen lades på is och jag gör lite på kvällarna när han lagt sig.

till helgen skall det bli klart, det har jag lovat både mig själv och darlingen.

och det kommer bli så fint.

så fint.

skurken är bättre idag, nästan ingen temp.

han har ätit också och dragit katten i svansen och skrattat så det finns hopp för den lille.

barn borde inte få vara sjuka, det borde finnas en åldersgräns på sjukdom, trettiofem år tycker jag låter bra.

och man skall bara kunna bli förkyld.

kaffe.

saker vi samlar på oss

vit väggfärg är inköpt.

köket skall bli vitt.

men det betyder inte att jag skall börja köpa inredning från rice eller vit julgran.

det betyder bara att jag skall måla väggarna vita.

resten av inredningen skall vara som den brukar, färgglad, varm, hjärtlig och full av containerfynd.

inget pretto här inte.

pratade med min kära syster igår och vi kom fram till att vi båda nästan ofrivilligt samlar på anteckningsböcker som aldrig blir använda, tavelkrokar och förvaringsaskar/lådor/skrin/burkar/kistor.

det vi inte samlar på är pengar.

vi har även för lite väggar för att sätta upp alla fina saker som vi hittar.

det verkar omöjligt att omge sig med allt man tycker är fint.

men man slutar ju inte försöka för det...

slottsskogen rocks!

slottsskogen var en succé!

för mig.

sigge sov hela tiden.

han var glad och tjoade och tjimmade hela vägen dit men så fort vi klev av vid linnéplatsen så somnade han som en sten och vaknade inte förrän en timma senare när vi var klara med slottsskogen och klev ut på linnégatan igen.

jag tror att han är trött på djur.

katterna här hemma har gjort att han tycker de är oerhört överskattade och inte värda all uppmärksamhet.

han tycker de är högljudda, vilda och ouppfostrade.

katterna tycker å andra sidan samma sak om honom.

hursom så var det asnajs väder och jag fick se

bambi

och lite får

och en sur påfågel som satt och tryckte vid husväggen och vägrade visa rumpan.

getter.

tur att jag kan roa mig själv för såhär engagerad var skurken:



julia hjärta garn

att garn kan få en att må så bra.

få mig att må så bra.

jag behöver inte ens sticka av det, använda det.

jag behöver inte ens känna på det, i verkligheten.

det räcker med bilder för att jag skall mysa.



julia hjärta bones

ensam hemma för mannen är på aw.

ensam är ju faktiskt fel, sigge är ju hemma men han sover så jag är ensam vuxen hemma.

vad gör jag när jag är ensam och kan göra precis vad jag vill?

jo, jag gör det jag gör när min darling är hemma nämligen

stickar

och kollar på bones.

det kan låta alldeles fruktansvärt tråkigt och förutsägbart men jag gillar det, jag älskar det.

bones är min bästa serie.

of-all-times.

såhär är det, varje år får jag en box i julklapp av darlingen som vi maratonkollar på i mellandagarna.

däremellan, under året när nästa säsong går på tv så kollar jag inte.

det är förbjudet.

forbidden.

verboten.

så jag måste alltså kolla en gång om året i sträck och sedan vänta ett helt år tills nästa säsong finns i julklappshögen. men det gör jag ju gärna.

nu i julas fick jag säsong fem och den säsong som visas nu på tv är säsong sex. men den är som sagt förbjuden att tittas på.

forbidden.

verboten.

darlings.



do or die

vi har schyssta rutiner just nu, det känns.

alla är glada, alla är nöjda och alla får sova.

det har hänt något de senaste dagarna, skurken verkar ha kommit över nån sorts tröskel.

han pratar annorlunda, han betraktar saker annorlunda och han leker på ett annat sätt.

jag kan inte riktigt säga vad det är men något har hänt.

det känns och det känns bra.

det är underligt och fascinerande hur lätt man anpassar sig.

saker man aldrig trodde man skulle klara av eftersom man är en neurotisk rutinmänniska som är rädd för förändring. men det går bra och man har fortfarande rutiner.

det är bara det att de ändras lite oftare och när de ändras har man liksom inget val.

bara att gilla läget, liksom.

do or die.

IDOLEN

jag har många idoler men så har jag även IDOLER.

en av dessa är camilla plum.

denna underbara danska kvinna kan allt. ALLT!

hon bakar, lagar mat, odlar, har butik, tv-program och hon är säkert bilmekaniker och nationalekonom också.

hon kan allt.

har man inte sett henne så vet man inte vad jag pratar om. hon har ett helt fantastiskt hem, fullt med små fina detaljer. allt är, liksom hon, väldigt rustikt och lantligt men ooh, så vackert. hon är moder jord personifierad.

jag skulle vilja tillhöra hennes familj, bo hos henne och, liksom hon, skrota runt med yvigt hår, en sjal, stora tröjor, vida byxor och träskor. ingen bh, of course. jag vill bo där och vara skitig om händerna, odla, laga mat och baka löjliga och underbara surdegsbröd. jag vill bo hos camilla plum.

detta vet min syster, hon vet att camilla är min IDOL.

så idag kom den här på posten:

en julkokbok.

av IDOLEN.

oh, my lord.

jag är fortfarande alldeles skakis. den är heeelt underbar.

den är tjock, 312 sidor, röd och guldig och med ROSA rygg. fantastisk.

plus att den är fylld med så mycket vackra bilder att det nästan är löjligt, man fattar ingenting.

det är liksom så att man vill riva ur varenda sida och sätta upp dem på väggen med man vill samtidigt ha boken kvar. som min syster sade, man skulle ha två.

porr, säger jag bara.

hardcore.

det är ingen idé att visa bilder ur boken, det finns allt för många.

ni får tro på vad jag säger.

kolla in tantens kök, liksom.

IDOLEN.



sprudlande rosa

jag har fått paket!!!

två stycken från mormor innehållande julklappar och diverse annat smått och gott.

och ett stycken från min kära syster med KAMERAN med stort KÅ!!!

plus att min käre gamle far har varit här med en ny TV!!!

jag är så lycklig nu att jag knappt finner ord för det.

känner mig sprudlande glad och lite rosa!

åt helvete

ofta när jag ska göra något som verkligen kan bli helt fel och kan resultera i att jag slår mig, ramlar, tappar något, bränner mig eller nåt annat dumt så brukar jag tänka:

julia, gör det inte, det kommer gå riktigtriktigt åt helvete.

men ändå gör jag det alltid och ja, det går alltid åt helvete.

jag tänkte att jag skulle göra ett scrapbookalbum.

nu har jag googlat och ändrat åsikt.